Josefine Hilda Elisabeth

En blogg om mig, dig och lite till.

Sängbeteende

Skulle du fråga mig skulle jag svarat att jag mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. 

Men egentligen har jag en liten tanke som ligger och gror. Den handlar om nätterna. Jag är en av dom som sover bäst med någon annan jämte mig. 

Om kvällarna orienterar jag runt i sängen för att hitta bästa ställningen. Jag börjar alltid ligga åt ena hållet men efter en tids studerande av mitt sängbeteende har jag kommit fram till att jag alltid kryper in i hörnet, gärna så nära som möjligt. Jag vet inte vad detta beror på men antagligen känner jag mig inte så ensam och övergiven i natten om jag ligger tajt, med en vägg eller med någon annan. 

Med tanke på att jag ville ha storleken större på mig säng när jag skulle införskaffa mig den är jag nu glad att jag valde den mindre. Det hade egentligen räckt med mindre än en 90 cm säng, men då finns det inte plats för någon annan, och kanske hade jag känt mig lika ensam i en liten säng. Det kanske inte har med storleken att göra utan känslan att ha någon där. 

Det där med att jag ibland slår stackarn jämte mig beror inte på vem det är eller bevisar inte att jag ljuger om att jag vill ha någon jämte mig, utan det beror bara på en dålig natt i en miljö jag inte känner igen. 

Kanske är det något jag måste vänja mig vid, att inte ha någon jämte mig i sängen. 

Men är du frivillig finns det en kudde över och en stor del av sängen eftersom jag som sagt innan ligger gärna tajt med väggen. 

tror vi alla ligger tryckta mot väggen om nätterna när vi är själva...trots att man gillar tanken på en bred säng :)

huvudsaken är väl ändå att man sover gott? :)

Låter ju lagom desperat i alla fall. Själv sover jag gärna mitt i sängen, med armarna utsträckta. Ibland även snett över hela sängen. Sängen som är 140 bred och ca 170 över havet, nej golvet.

Missuppfatta mig rätt John. Hahaha