Stanna tiden
Ibland önskar jag att jag kunde stanna tiden. Inte på så sätt att allt och alla frös och inget hände utan att bara tiden stannade, så man kan göra det där man gör just då hur länge man vill. Inga måsten eller annat man borde göra, bara vara där för stunden och riktigt njuta av den.
Jag är lite av en livsnjutare, eller jag önskar jag var det, kanske mer än vad jag är.
Något som jag gärna gör är att stanna upp bara för att se hur andra gör. Det kan vara en stund på en bänk där man sitter och ser alla andra som stressar runt på stan eller liknande. Ibland kan man studera en viss person och själv känna sig glad över dennes möte men den han eller hon väntade på. Jag gör oftast detta på stationen, tågstationen, där är nästan alla på väg någon stans eller så väntar de på någon annan. Nästan alla är förväntansfulla över något och nästan alltid kommer jag på mig själv att sitta och småle. Att leva på andras lycka liksom.
Så varför inte försöka stanna tiden mer?
Det bästa vore om man kunde göra det när man är med om något alldeles speciellt, något som man vill njuta av en liten stund till.
Jag liksom stannade upp för att bevara just den här stunden.
Sprid lite kärlek
Tanken är väl att jag vill sprida lite kärlek idag.
Jag tycker att den här dagen är allt bra. Inte alls överskattad eller onödig på något vis. Jag tror att vi är i behov av den, vi måste stanna upp för att se och känna av verkligheten en stund.
Se de som älskar oss och veta att dom gör det.
Annars går ju dagarna förbi som på ett rullband, vardag efter vardag, helg efter helg, och vi är lyckliga, frustrerade, ledsna, glada, trötta, överenergiska osv. Men vet vi mitt i rusningen (den verkliga vardagen) vem det är som bryr sig mest och som är mest lycklig över att ha dig i sin närhet?
Och framförallt, vet den personenen som Du bryr dig mest om, eller tycker mest om, vet den om att Du gör det?
Ta dig en funderare på det, och glöm inte att göra någon glad idag genom en gest,
hälsning eller varför inte bara en kram och puss.
Se nu till att träffas och trivs idag, med någon du tycker om.
Bara för ett kort ögonblick. Ni är ändå snart på väg in i rusningen. Och glömmer stanna upp.
Håll i dig
Fredagen den 13:e.
Det gäller väl att hålla i sig idag. Så man inte trillar dit på något sätt.
Knyta fina rosetter
Jag är bara sån att jag tycker om att knyta band, det värsta är att knyta upp dem. Oftast har man ju trots allt minnen ihop (trevliga sådana) och annat som kan förgylla tankarna lite, oftast får man utbyte med positiv energi det kan en vän eller nära bekant som utan att tänka efter ger dig ett leende på läpparna.
Så varför knyta upp banden när man en gång knutit dom? En del knyter man hårdare än andra, med dubbelknut till och med. Men det bästa är ändå att knyta fina rosetter. Sådana rosetter som det vore väldigt synd att knyta upp för att de är så fina att titta på.
Tyvärr kan rosetter trissas upp lite, så att det bara består av en lös knut, en knut som inte alls är säker, den är på väg att gå upp helt och hållet liksom. Dom knutarna kan man antingen bara låta vara, för att dom inte ens är värda att bry sig om, jag menar då man tänker på utbytet av energi och glädje.
Men ibland försöker man göra sitt bästa för att knyta om banden till en fin rosett, men varför ska jag göra det om jag ständigt får bakslag av negativ energi, när jag försöker vara positiv med känner att jag inte ens får hälften tillbaka?
Jag får väl ta mig en funderare på det där.
Antagligen räcker det med en helt vanlig knut, tills vidare så får vi se hur det artar sig. Det är viktigt att inte stressa fram en rosett om man säger...
Låt dom växa fram och få dig att må bra istället, dom blir de finaste rosetterna, de mest naturliga.
Det går inte alltid som på räls.
(Tänk hur det skulle vara om man skulle knyta en rosett av en räls...)
Håll benen högt
Varför lägger man benen högre upp, på en pall eller soffborden när man vill sitta bekvämt? Som när man ser på film eller bara är fast i soffan, en stund. Det är ju i den ställningen (typ) som man ligger i sängen när man ska sova, benen högt upp. Jag har en känsla av att de beror på blodets omlopp, det måste vara lättare för blodet att färdas när man ligger rakt eller?
Hur som helst så är det skönt att ligga med benen högt upp.
Jag gjorde det på tåget upp till Åre när vi skulle sova, försökte till och med ligga med benen på bordet framför mig som var för högt redan när man satt vid det, jag trängdes med Lovisa mitt emot, mina fötter under hennes rumpa. Sitter jag här i soffan ligger oftast benen på bordet. Det är något visst med det där....
Eftersom jag inte är så värst insatt i blodomloppet och hur det kan påverkas beroende på vilken ställning man befinner sig i skulle jag vara jätteglad om du som är mer insatt kan förklara för mig varför det är skönt att ha benen högt upp?
Min personliga stil
Idag har jag en tanke i huvudet, den handlar om min personliga stil. Hur kan det komma sig att mina vänner och andra människor i min omgivning kan plocka fram en tröja, skjorta, klänning eller blus och säga:
-Den här är verkligen så DU, Jossan.
Jag som själv inte har någon aning om vad som är Min stil. Det handlar inte bara om kläder utan om alla möjliga prylar.
Kanske handlar det om att långt där bak i huvudet finns det ett sinne för min smak och stil på olika ting. När jag känner att det sinnet tillfredsställs måste jag ju tycka att någonting är fint.
Jag köper ju ingenting som är fult, enligt mig då, Min personliga stil.
Hittar jag någonting som jag tycker är fint händer det oftast att jag köper det. Men ibland kan man hitta saker och ting som jag tycker är jättefina, men jag har en känsla av att jag inte kommer använda den/det. Då måste det väl ändå vara min personliga stil som lägger sig i. Den grejen är inte riktigt Jag.
Jag minns att jag hade en tid då jag ansträngde mig för att hitta Min stil, jag handlade helt vilt bland alla möjliga kläder och saker, ena stunden skulle det vara svart och andra stunden korkort typ. Aldrig var jag riktigt nöjd med mina (då viktigaste utmärkande silegenskaper) kläder. Det fanns alltid någon som hade snyggare och bättre stil än mig.
Men så går tiden så fort och nu står jag här (eller sitter för tillfället) och kommer på mig själv att ändå inte veta vilken stil som är Min riktigt, jag vet bara att jag köper det jag tycker är fint (det som förmodligen är Min stil).
Antagligen har jag en personlig stil som syns utåt, men som jag själv är så trygg i att jag inte lägger märke till den, jag är bara mig själv liksom...
och lika bra är väl det för visst hade jag sett konstig ut i blont hår och punkarkläder?
Det är väl ändå tur att man har sin speciella stil. Annars hade alla sett likadana ut. Och tänk vad jobbigt om alla hade velat ha den mintgröna kjolen eller den otroligt underbart heta karlen. För det handlar väl också om vad som är min stil. Vilken karl jag vill ha.
Jag som inte ens vet vilken typ av karl jag vill ha.
Han ska ju vara snygg förstås, och snäll, och rolig, och charmig, och romantisk fast inte för mycket utan på ett lagom sätt, och så ska han vara rik och vältränad och ha många roliga vänner gärna en bra familj som jag trivs med och så ska stackarn ha bra smak när det gäller saker och ting.
Det går ju inte... Jag är väl nöjd om jag mår bra, både med mig själv och karln.
Sen så kan man ju fundera på vem det egentligen är som bestämmer vad som är snygg/fint eller inte?
Smaken är ju ändå liksom baken - delad.
Det bästa med den här bilden är nog ändå det att någon har någon gång tyckt att något på bilden har varit fint...
Någon gång.
Gör mitt bästa
Jag är rätt tom idag. Funderar inte på så värst mycket. (Det var till och med svårt att skriva de två meningarna).
Måndag eftermiddag. Rätt trist egentligen. Men jag får göra det bästa av situationen. Kanske läsa en mening eller två ur boken "Marknadsundersökning -en handbok". Dammsuga av golvet här hemma. Gå på toaletten eller bara vila lite i soffan. Kanske spela lite piano, dansa framför spegeln, eller varför inte följa något meningslöst program på tv:n.
Men hey, jag ska ner till Atletica sen och öva lite på min koordination. Försöka hänga med de andra när de kollar mellan benen, tar sig på bröstet och skakar rumpan. Jag är inte bra, men jag gör mitt bästa.
Idag ska jag i alla fall snurra rätt antal varv i snurren, eller heter det piruetten?
Och så får jag inte glömma att hämta ut min kurslitteratur nere på pressbyrån. Jag som äälskar att läsa.
not.
"Ljushuve";
Mamma och måmå
Gårdagen var kanon här hemma, att simma är rätt skönt, men tråkigt i längden kom jag och E på. Det var ju faktiskt bra gjort av oss, även om vi inte simmade så långt, men bättre än ingenting, så lite bra var det. Mycket bättre än ingenting. Sen åts det godgod mat på Lilla Krogen tillsammans med töserna. Vilken trevlig kväll det blev!
En fredag med mamma och måmå, kommer det bli idag, åh så mysigt! Jag är på topp, glad, pigg och motiverad inför helgen!
Nu ska jag ta en massage.
Det var bara det jag ville säga.
Bilden tillägnar jag Martin och Kristin för att dom är kääära och förlovade!!
Lycka till :)
Londonväder
Igår råkade jag nämna att vår vinter bara består av regn, dis och enstaka plusgrader. Förlåt mig om jag hade en förutfattad mening om det. Grejen är den att här hemma i Småland (där jag befinner mig för tillfället, under helgen) vräker snön ner, mamma är ute och skottar och träden är tunga av snön. I like it a looooot :) Funderar på att gå ut och göra en snögubbe eller liknande innan pappa kommer hem. Det hade väl varit en fin hälsning. "Hej Pappa! Nu är jag hemma!!"
Idag kallar vi detta väder för londonväder eftersom storstaden hade kaos då snön råkade hamna där. 9 miljoner människor står still och kan inte ta sig någonstans, men åka till månen kan vi.... Frågan är bara om man gör rätt sak liksom?
Jag vet inte om det här inlägget får någon sammanhang, man kan tro att jag hällt i mig en flaska vin eller liknande när jag sitter här hemma och sluddrar och bryter mer än någonsin på det Småländska språket.
Nu ska jag ut och skotta innan det blir lunch.
Resten av dagen kommer bestå av:
Simning tillsammans med min Evelina och min Johanna i Gnosjös nyrenoverade badhus, en stund hos farmor och farfar, bankmöte, och middag på Lilla Krogen tillsammans med Evelina, Johanna och Marie.
Om du undrar...
16.40
Vaknade som vanligt till min gryningslampa vilket innebär att det är ljust i rummet, men inte lika ljust som igår. Tanken varade en stund till jag kom på att jag vaknade en timme tidigare idag vilket inte den riktiga solen gjorde.
Jag är en av dom som påverkas av solens härliga strålar. Jag påverkas mer av det brinnande klotet än de hormoner jag stoppar i mig och de hormoner som springer runt i kvinnokroppen. En gång i halvåret sägs hormonerna i mig påverka mitt beteende, men jag vet inte om jag kan hålla med om det.
Hur som helst så älskar jag solen! Bäst är den på våren då man uppskattar den som mest. Vinterhalvåret är för mig en trötthetstid, jobbigt värre, speciellt när ingen snö kommer och lyser upp landskapet. Vintern består ju nu mera av regn, dis och någon enstaka plusgrad.
Men jag kom på mig själv att vara pigg igår, och trots mörkret utanför mitt fönster idag (och trots en timme tidigare) är jag pigg idag! Detta betyder att solen är på väg hit igen. Satte mig i soffan för att se på nyheterna men var 5 minuter försenad så jag uppmärksammade bara vädret (eftersom sporten som även visades är för mig är helt ointressant). Vädret avslutades med att visa solens uppgång och nedgång vilket visade att solen idag kommer gå ner kl. 16.13 i Stockholm, kl. 16.49 i Malmö och efter en snabb tanke borde solen gå ner ungefär 16.40 här i Varberg! Om en vecka går hon ner vid 17.00 tiden kan jag tänka.
De e la fö hääälit!
Missuppfatta mig rätt
Är en av flera fraser som jag brukar använda mig av då jag inte vill bli ovän eller skapa en irritation hos någon annan. Frasen ovan "Missuppfatta mig rätt" är väldigt användbart eftersom de tankar jag har i huvudet ibland låter bättre där än vad de gör när jag säger det. Likaså här på bloggen, oftast har jag en tanke med det jag skriver, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Du uppfattar mig inte riktigt som jag hoppats på eller så kanske du uppfattar det bättre än förväntat.
Därför vill jag bara reda ut det här med mina inlägg. Jag är inte desperat på något plan oavsett om det gäller män eller lycka. Jag vill inte heller skapa en irritation hos dig när jag försöker vara allmänt positiv till det livet som jag lever. Det är ju bara så, jag rå inte för det liksom.
Jag försöker bara vara mig själv, hittills har det gått bra, så varför göra som någon annan? Jag kör på i mitt race, visar det sig framöver att jag borde ta mig en funderare på om det jag gör är bra, tar jag väl mig en funderare på det.
Så snälla du, Missuppfatta Mig Rätt för varje tanke jag nämner här.
Sängbeteende
Skulle du fråga mig skulle jag svarat att jag mår bra, alldeles utmärkt faktiskt.
Men egentligen har jag en liten tanke som ligger och gror. Den handlar om nätterna. Jag är en av dom som sover bäst med någon annan jämte mig.
Om kvällarna orienterar jag runt i sängen för att hitta bästa ställningen. Jag börjar alltid ligga åt ena hållet men efter en tids studerande av mitt sängbeteende har jag kommit fram till att jag alltid kryper in i hörnet, gärna så nära som möjligt. Jag vet inte vad detta beror på men antagligen känner jag mig inte så ensam och övergiven i natten om jag ligger tajt, med en vägg eller med någon annan.
Med tanke på att jag ville ha storleken större på mig säng när jag skulle införskaffa mig den är jag nu glad att jag valde den mindre. Det hade egentligen räckt med mindre än en 90 cm säng, men då finns det inte plats för någon annan, och kanske hade jag känt mig lika ensam i en liten säng. Det kanske inte har med storleken att göra utan känslan att ha någon där.
Det där med att jag ibland slår stackarn jämte mig beror inte på vem det är eller bevisar inte att jag ljuger om att jag vill ha någon jämte mig, utan det beror bara på en dålig natt i en miljö jag inte känner igen.
Kanske är det något jag måste vänja mig vid, att inte ha någon jämte mig i sängen.
Men är du frivillig finns det en kudde över och en stor del av sängen eftersom jag som sagt innan ligger gärna tajt med väggen.
Meningen med livet.
Det mest spännande med livet måste ändå vara alla överraskningar och det där med att det inte finns ett skrivet manus. Man vet aldrig vad som kan hända, vi får se hur dagen artar sig som jag säger.
Det är kanske därför frågan om meningen med livet kommer på tal då och då. Hade det funnits en mening med livet hade vi alla strävat efter den då? Eller kan man bara vara lugn eftersom man vet att meningen med livet finns, och så är det? Kanske hade vi varit frustrerade över att vi inte kommer nå det där, meningen med livet. Vi strävar efter det men kommer inte nå det...
Det skulle ju vara mycket jobbigare än att som vi gör, funderar på vad meningen verkligen är...
Jag tror att livet är till för att levas. Det blir lättare att tänka på det då och liksom lägga det lite åt sidan. För man vet ju aldrig vad som kommer hända imorgon.
Däremot vet vi vad som hände igår, i alla fall vid de flesta fallen. Förra lördagen är mer oklar. Men den här lördagen minns jag.
Den här helgen bestod bland annat av:
Räkor och vin, vänner, förfest, fest, mer vin, efterfest, för lite sömn, bastu och bad, film, hemlagade hamburgare, träffas och trivs, träning, walk of shame (fame), pratpratprat, sällskapsspel, för stora skor, salt med 1 kg pommes, and so on...
Sammanfattningsvis har helgen varit kanon.
Tack för den och vi ses igen.
Lördag.
Räkor och vin har sin plats i mitt hjärta. Blandar man dessa tillsammans med några goa vänner kan inte kvällen gå fel. Tack för en trevlig kväll tjejer (och Fredrik)!
Det är en lördag idag, precis som de flesta lördagarna. Vi ska träffas och trivas i längan ikväll, sen blir det några timmar på Oscars är tanken.
Vi får se hur dagen artar sig.
Ska vi leka?
Har du någon gång tänkt att livet kanske bara är en lek. Allt vi gör ingår i leken som går ut på att någon måste vinna. Fast egentligen är vi alla vinnare på något sätt, i olika delar av leken.
Sen kan leken lekas snällt eller mindre snällt. Just nu verkar det som att jag är med i en del av leken, och min motståndare tar den verkligen på allvar. Han vill verkligen vinna det här, den här leken.
.
Men vad får man ut av det? Vad vinner man egentligen? Ära och berömmelse låter ju alltid bra, men just vid den här situationen är det inte ens i närheten av vad man vinner. Kanske vinner man ett brutet ben eller hjärta?
Eller varför inte bara ett dåligt samvete?
Jag tycker bättre om att leka snälla lekar, när alla är vänner, när vi gör det tillsammans för att det är roligt och för att vi trivs med det. Träffas och trivs liksom. Sen om det är en lek vi leker eller om livet bara är så här. Tycker jag ändå att det viktigaste är att man mår bra och har kul.
Jag är ingen dålig förlorare i alla fall :)
Grönt symboliserar tillväxt, harmoni, fräschör och fertilitet och antyder stabilitet och uthållighet.
(Bara så du vet)
Det blir la väääääl
Då var det dags igen! En ny kursintroduktion av kursen Affärsdesign. Eftersom Janna marknadsför sitt företag på mässan som Malin varit med och planerat måste jag lyssna med två öron idag. Den här kursen kommer vara till stor hjälp för oss till ex. arbetet.
Att sälja sig själv handlar det om. Hur vi ska kunna överyga kunden om att dom faktiskt kan vara i behov av oss. Mig och Janna alltså. En Weddingplaner och en .... ja, vad var det jag ville bli när jag blir stor nu igen? Event Manager är jag till sommaren i alla fall. Det är väl skönt det. Att jag har avgränsat mig så pass :) Kanske blir jag världsmästare på att sälja mig själv till våren, världsbäst på att få människor att tro att jag är världsbäst på det jag gör. Vad det nu är jag gör.
Som Niklas säger: Det löser sig alltid. Det är bara kul att man kan hamna i sådana här situationer. typ. (Jag säger inte att jag citerar, att det är precis exakt så han sa, men typ så uppfattade jag det).
Det blir la väääääl.
Nu ska jag tugga på mitt knäckebröd och kolla på sporten (!), ja, snart kommer ju faktiskt vädret....
Haaaamsta cider, mitt i sommaren. Kan det bli bättre?
I sommar är det jag som har befattningen Event Manager (vad jag nu ska använda det till?)
. . . Det blir la väääl . . .
Tacos
Jag erkänner att jag ser fram emot kvällen då vi ska slänga i oss Tacos, (för mig: igen). Men precis som jag sagt förut är tacos aldrig fel. Gärna en gång i veckan.
Jag har en ledig dag idag vilket får mig att känna mig lat. Jag vill så gärna vara produktiv och göra så mycket. Men när sådana här dagar kommer blir det oftast inte mycket av det. Därför har jag som vanligt bestämt mig att skriva en
Josefine-måste--göra-lista.
Eftersom jag fortfarande inte pantat flaskor eller slängt kartonger och liknande där de borde är det ett av mina uppdrag idag. Träna ett pass Cardio Moves ska hinnas med innan den konstigt nog efterlängtade tacosen ikväll.
När det kommer till begreppet tacos kan jag tänka mig att du själv har din egna tolkning om vad som bör finnas i denna maträtt. Bara för att förvirra dig vill jag berätta min enda rätta tacos som består av:
Kyckling, Grönsallad, Majs, Banan, Ananas, Paprika, Gurka, Rödlök, Salsa, Guacamole (bestående av endast avokado och kryddan), smulade tacochips och givetvis ett tortillabröd.
Ha en underbar dag!
Världens bästa film
Jag skulle bara vilja dela med mig med de härliga skratten vi fick hemma hos Sofia förut idag.
De fantastiska filmerna ifrån Åre-resan skrämmer bort allt var negativ energi innebär.
Helt och hållet fantastiskt roliga filmer lyckades vi få till.
Men ni skulle nog inte tycka de var så bra. Det är väl bara vi åtta töser som bodde ihop som förstår vår låga humor.
Som lotta sa - "Våga jag kliva över golvet, vår humor ligger ju där". typ.
Jag tro jag döööör av skratt!
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahah
Positiv vs Negativ energi
Jag har kommit på mig själv att tänka allmänt negativa tankar, att lyssna på depressiv musik, klaga på mig själv, och för ofta säga: Jag är inte bra på det jag gör.
Efter att ha funderat kring detta under natten möttes jag av en diskussion kring just negativ energi på tv. Det visade sig att vi svenskar är överlag negativa på så sätt att vi aldrig kan ta en komplimang utan att säga något nedlåtande om just det som den andra gav en komplimang åt.
Typ:
- Vad fin du är i håret.
- Nää, det är så slitet, jag ska snart klippa mig...
Du behöver inte säga det, du känner igen dig i det. Det är nog något som vi alla är medvetna om. Men ändå gör vi ingenting åt det. Ett annat exempel kan vara när någon frågar hur du mår:
- Hur är det med dig?
- Jo det är rätt bra, är lite trött bara, eller lite förkyld, eller har lite träningsvärk, eller lite hungrig osv.
Ja, det är så sant som att jag finns. Aldrig kan vi inte bara må bra, utan våra outhärdliga i-landsproblem ställer till det för oss. Är vi inte för tjocka har vi träningsvärk, är vi inte förkylda är vi trötta osv.
Frågan är hur lätt det är för den andra parten att svara, (när du väl frågar hur hon mår) att det faktiskt är bra med henne.
Det är negativ energi som smittar av sig på de andra.
Är du bitter förstör du inte bara för dig själv utan för de i din omgivning också. Bitterhet är helt enkelt till för att sprida negativ energi.
Jag har i alla fall kommit fram till att försöka sprida mer positiv energi.
Säger någon åt dig att du är snygg, ja då är du antagligen det. Om det nu mot all förmodan skulle vara så att hon ljög om det så är det säkert någon annan av oss nästan 7 miljarder människor här på jorden som tycker att du är snygg. Om inte det så tycker i alla fall en hund om dig. Och om någon fråga dig hur då mår kan du väl i alla fall försöka förgylla hennes dag med att säga att du faktiskt mår bra (du kunde ju mått sämre).
Ha en underbar dag!
och du... Börja dagen med ett leende, så har du det överstökat.
Beach 2009
Den här dagen har inte varit händelserik måste jag erkänna. Jag har ännu inte varit utanför dörren. Men det planeras att göras senare. Något som jag där emot har gjort, det är köttfärssås, med smak den här gången. Jag är helnöjd. Konstigt nog hade maten jag stoppade i mig en ovanlig konsistens mer åt gröt och gegga än åt spagetti och köttfärssås. Kan detta bero på att jag vant mig vid att äta fullkornspasta möjligtvis? Eller har det med den rivna moroten jag kryddade köttfärsen med? Hur som helst så var det gott, trots konstig konsistens.
Skulle det nu vara så att jag vant mig och i så fall tycker bättre om fullkornspasta är det ändå en positiv framgång av mig. Jag som inte gillar sallad kan i alla fall säga att numera äter jag fullkornspasta, knäckebröd och ibland trycker jag i mig det gröna gräset. Allt detta kan möjligtvis vara en bieffekt av att jag önskar att vara trimmad till beach 2009. Nog vet jag innerst inne att jag inte får ha för höga förväntningar på mig själv då jag faktiskt gillar mat och tv. Det viktigaste är ändå att man gör sitt bästa som mamma säger.
Att jag och Hanna avbokade vår planerade träning igår och åt pizza och tittade på film med våra vänner är för mig ok med tanke på att vi faktiskt dansade natten före, och har slängt oss ner för Åres backar i fem dagar. Träning på söndagar ger ändå ingenting som Hanna säger. Så varför utsätta sig för att må sämre än vad vi redan gjorde?
Tyvärr har en liten förkylning smugit sig på mig. Så vi får se hur pigg jag är framåt i veckan. Jag är ändå tillräckligt nöjd med att jag inte stoppat en godisbit i mun under hela 2009. Sakta men säkert kanske jag kan trappa av med allt vad ett osunt liv innebär och då träna meeeer och äta bättre.
Beach 2009 here I come!
