Jag har kommit på mig själv att tänka allmänt negativa tankar, att lyssna på depressiv musik, klaga på mig själv, och för ofta säga: Jag är inte bra på det jag gör.
Efter att ha funderat kring detta under natten möttes jag av en diskussion kring just negativ energi på tv. Det visade sig att vi svenskar är överlag negativa på så sätt att vi aldrig kan ta en komplimang utan att säga något nedlåtande om just det som den andra gav en komplimang åt.
Typ:
- Vad fin du är i håret.
- Nää, det är så slitet, jag ska snart klippa mig...
Du behöver inte säga det, du känner igen dig i det. Det är nog något som vi alla är medvetna om. Men ändå gör vi ingenting åt det. Ett annat exempel kan vara när någon frågar hur du mår:
- Hur är det med dig?
- Jo det är rätt bra, är lite trött bara, eller lite förkyld, eller har lite träningsvärk, eller lite hungrig osv.
Ja, det är så sant som att jag finns. Aldrig kan vi inte bara må bra, utan våra outhärdliga i-landsproblem ställer till det för oss. Är vi inte för tjocka har vi träningsvärk, är vi inte förkylda är vi trötta osv.
Frågan är hur lätt det är för den andra parten att svara, (när du väl frågar hur hon mår) att det faktiskt är bra med henne.
Det är negativ energi som smittar av sig på de andra.
Är du bitter förstör du inte bara för dig själv utan för de i din omgivning också. Bitterhet är helt enkelt till för att sprida negativ energi.
Jag har i alla fall kommit fram till att försöka sprida mer positiv energi.
Säger någon åt dig att du är snygg, ja då är du antagligen det. Om det nu mot all förmodan skulle vara så att hon ljög om det så är det säkert någon annan av oss nästan 7 miljarder människor här på jorden som tycker att du är snygg. Om inte det så tycker i alla fall en hund om dig. Och om någon fråga dig hur då mår kan du väl i alla fall försöka förgylla hennes dag med att säga att du faktiskt mår bra (du kunde ju mått sämre).
Ha en underbar dag!
och du... Börja dagen med ett leende, så har du det överstökat.
