Josefine Hilda Elisabeth

Jotack Erik. Det är väl något vi alla försöker sträva efter. Vissa mer än andra. Men jag tycker ändå att det är den där strävan efter att vara optimistisk som är viktigast. Sen om man blir mycket mer optimistisk än förr är bara ett plus i kanten. 

Det blir la väääl.

Jag tog mig en störtskön promenad imorse. Det är så sant så. Har dock ont i hälarna nu. Men frisk var det. Efter det har jag avklarat nästan hela min att-göra-lista-den-2:a-januari-2009. Det är bara den där lilla punkten, den sista, den mest ambitiösa kvar. Att plugga. Eftersom jag stannade här i Varberg efter festligheterna den sista december 2008, när jag sagt att jag inte kunde koncentrera mig hemma är det väl bäst att göra ett försök tänkte jag. Jag har även utvärderat mig själv i det där jag nämnde för ett par dagar sedan om att man skulle vara mer ambitiös om man planerade att bara göra lite. Det stämde inte. Inte då, inte nu. Jag gjorde ingenting då. Men vi kan väl säga att det den gången berodde på att jag var hemma i Småland och hade alldeles förmycket annat mycket viktigare att tänka på. 

Det jag vill säga är att jag ska plugga lite idag. När jag känner för det. 

Men först ska jag slå lite på pianot och tömma huvudet på lite negativa tankar. (dom sista jag har kvar)

    

Fruset bubbel och sol i ögonen. Det där ankaret är symbolen för hoppet, inför det nya året. :)