Josefine Hilda Elisabeth

Den här dagen har känts ovanligt lång. Jag har inte varit något motiverad till att plugga eller göra någon nytta alls. Tack vare mina UNDERBARA vänner har dagen ändå rullat på och jag har fått den där hjälpen till att orka plugga. Skickade precis in mina reflektioner på tre kapitel inom organisering av event-kursen. Nu har jag bara tre kapitel kvar. (!)

Det har blivit många telefonsamtal idag. Både jobbiga och något som fått mig att tänka på annat. 

Jag trodde inte att gårdagen skulle ske så snart. Men det är väl det som gör livet så spännande. Man vet aldrig hur morgondagen kommer att bli. 

Just nu hoppas jag bara på att allt kommer bli bättre, både från min och Patriks sida. Jag hoppas på att vi båda kan skratta och njuta av livet igen som vi borde. Men jag vet, det tar nog ett tag tills dess. 

Det jobbigaste är ändå att såra honom. Men hur jag än skulle bete mig, skulle jag såra honom. Jag rå inte för det. Förlåt. 

...........................................................................................

Jag kommer andas i det tomrum som blir över när jag lämnat dig nu. Jag kommer få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha. Jag kommer kunna leva utan den där blicken, som får mig ur balans. Jag vet att jag kommer sakna den där stunden som vi har när vi precis har blivit sams. Jag antar det finns någon du kommer ringa, nu när jag inte finns. Det kommer bli så tomt när ingen finns här som värmer mig i natten. Jag kommer fasta i min ensamhet igen, när jag lämnat dig nu. 

Det får vara så här nu. Ett beslut är ett beslut. 

Liseberg igår fick mig på andra tankar, eller var det ni som var med mig där som gjorde det? Hur som helst så var det en helmysig kväll som är svår att glömma. :)

Nu vill jag bara hem och fira jul....

Du vet att jag saknar dig.